De solrosvarma fältens evinnerlighet
Ditt ringfinger
pekade mot universum
och jag tror att dina ögon
just då
tindrade milt
som förra sommarens
jagade eldflugor
du vet de
som du skrikandes
flydde ifrån
i takt till mitt porlande skratt
minns ännu hur ont
min skuldra gjorde
efter din hjärtligt
bitska hämnd
Vi är ännu väldigt unga
och i årens mått
är vår tillbringare
knappt till hälften full
av delade minnen
om gräsmatts gröna
fläckar på våra
kommande barns
kläder
tror jag vill ha fler
än bara två
för delade hjärtan
rymmer mer än så
Undrar du någonsin
varför vi möttes
den dagen
då du snubblade
över mig
så oförhappandes kramvarmt
tog jag dig
emot i famnen
som om ödet
hade oss ämnade
i en färdigstöpt passform
Tänkte på ett blommande
solrosfält när jag
vandrade in i dina fnittrande
ögons himmelsblåa värme
och ja
det kan nog tyckas
att det är konstigt
men värre saker
har nog tänkts av andra
eller hur
Så kan du nu
vara snäll och fiska ner
min blick
från ditt smala finger
som fick mig
att åter sväva mig bort
med tankar om dig
med mig
Fast vi aldrig mötts