jag har alltid älskat september
regnets smattrande mot asfalten
löven kring mina fötter
och älvorna som dansar i vattenpussarna

det är månaden då allt är möjligt

och det var september
som lärde mig att älska
så när våren kom
och människor omkring mig letade kärlek

ja, då hade jag redan fallit

så visst måste det väl finnas någon mening
med att snön har glömts bort
julkänslorna inte infunnit sig
och pepparkakorna känns felplacerade

hela december tycks ha glömts bort

för det måste väl vara så
att det är en hyllning
till mig och mitt september
att denna gång kommer min kärlek vara för evigt
och hösten kommer stanna så länge jag älskar

det är min övertygelse att det är sant

jag njuter av det vackra
i att moder natur
gör detta för mig
och ger mig min höst längre än jag begärt

jag ska plantera ett eget träd i jorden som tack

jag ska fånga löven utanför
och klistra upp dem på vårt fönster
lägga regnvatten runt vår säng
och dricka rött vin istället för glögg

för jag kan inte drista mig till att julpynta hösten

så den 24 december
kommer jag glömma julen
alla paket, släktingar och tomteyra
och göra det där som för mig är självklart

för jag vet hur man firar hösten

jag kommer ta min älskade i handen
och vandra längs vattnet på Drottningholm
förklara min kärlek
och älska mig igenom det som kanske kommer vara
den sista septemberdagen