Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Låt oss gå tillbaka i tiden.

 

 

Vännen min skulle vi inte kunna

gå tillbaka i tiden,

den tid då vi var varandras

älsklingar.

 

Låt oss gå tillbaka

till den där sommaren,

då livet förändrades

och våra hjärtan möttes.

 

Tiden då du andades

för mig älskling,

då mitt namn var ristat

 i dina ögon.

 

Varje gång du ringer och säger några ord

så hör jag din kärlek,

men du vågar inte erkänna

utan du säger bara

 

 

Jag har saknat dig

 




Fri vers av Manal
Läst 403 gånger
Publicerad 2006-12-17 00:07



Bookmark and Share


  Micael Axelsson
Så starkt längtansfull... sorgset äro tankarnas minne, som dock berör det varma som Dikt Jaget än gång fick ha tillsammans med den hon då delade minnena med... Litet smärtsam hur de nu inte vet riktigt hur de skall bete sig... den sista radens sagda ord klingar starkt.
2006-12-17

  Svante
En längtansfull och fin text, och sorgsen. Men det låter inte helt hopplöst. Bra formulering; "då mitt namn var ristat i dina ögon".
2006-12-17
  > Nästa text
< Föregående

Manal
Manal