Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Splitter


Han arbetade i en skoaffär och fick därmed känna på många damfötter. Kvinnor kom och gick. Han fick avråda dem från krokodilpumps och varna dem att det inte var lämpligt med så höga klackar på så smäckra fötter. Smäckra var ordet han använde. De log alltid. Han var en duktig försäljare. Men när de gått gick han in i fikarummet, bryggde sig lite kaffe och grät. Tårarna var femtioörestora och mogna som plommon där de droppade nerför hans tunna kinder och smetade ut hudkrämen; blottlade hans halvt genomskinliga porslinskinder och de tunna blå ådrorna under.

*

En dag läste hon i tidningen att en man i Belgien förutspått att jorden skulle gå under 1987. Hon log och vek ihop tidningen. Sådant trams. Var man inte medveten om att det redan skett? Jorden gick under varje dag, på många små sätt. Ett missat telefonsamtal, ett brutet löfte, en krossad dröm. Vem skrev om det? Hon föreställde sig rubriken: ÄNTLIGEN BEVISAT: GUD FRÅNVARANDE. Tidningen skulle inte gå att prenumerera på eftersom den inte skulle gå att pressa in genom brevinkastet.

*

En man och en kvinna går på bio. Kvinnan vill se en romantisk komedi, men mannen har redan bestämt sig för en actionfilm. Men han vet vad som förväntas av honom och säger därför att han mycket gärna vill se den senaste Meg Ryan-filmen. Ungefär samtidigt säger kvinnan, som vet att han hellre vill se action, att hon sett fram emot den nya Schwarzenegger-filmen. De brister båda ut i skratt, inser vad de håller på med, bestämmer sig för att strunta i bion och går hem och knullar i stället.

*

Någonstans, på en okänd breddgrad, finns ett folk som frankerar sina brev med tårar. Vare sig namn eller adress till mottagaren behövs, ty brevbärarna slickar bara i hörnen på kuverten och vet omedelbart vart brevet ska. Det är en illa utforskad vetenskap det där med tårar. De säger mer om en individ än vad ord någonsin kan. Allt människor känner och tänker inför något eller någon ligger förborgat i tårvätskan och i själva akten som gråtandet innebär. Om vi lärde oss att göra det lite oftare skulle en behaglig tystnad sänka sig över jorden och våra andetag skulle bli jämnare.

*

Han avskyr att vänta på bussen. Han avskyr att vänta överhuvudtaget. Men han har en lek som han brukar leka medan han väntar. Den går ut på att han föreställer sig busskuren som en båt och han är dess kapten. Ur portföljen tar han paraplyet; det får tjäna som roder. Han säger: "Skepp ohoj!", "Hissa seglen", "Focka stormasten!" och andra kommandon, men mycket lågt, så att ingen ska höra. När han är riktigt inne i leken fäller han upp paraplyet. Då kommer bussen. Lite besviken att leken inte varade längre kliver han på. Busschauffören har tjockt vitt skägg och blinkar åt honom. "Verkar som om det blir storm", säger chauffören och nickar mot vindrutan. När han tittar ut går vågorna redan höga; slår emot fönsterglaset och får bussen att kränga.




Övriga genrer av Cronopio
Läst 555 gånger
Publicerad 2006-12-18 03:00



Bookmark and Share


    Melona
Det är väl lite som så att jag saknar dig och din poesi ibland och emellanåt.
Du skriver så förbannat bra!
2018-11-08

    wilja
som fem utsökta, olika praliner i den finaste konfektasken.
alla föll mig i smaken.

tack för det!
2006-12-18

  Shininkagemusha
Dina splitter sätter sig alltid innanför ögonlocken.

Jag håller med Stefan; 3:an är så skarp och avskalad i formen att den står ut.
2006-12-18

  Stefan Ek
stycke nummer tre är en bibel i sig, saligt :)
2006-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Cronopio