Kvinnan satt med benen hängande över sängkanten och insåg att de kändes lika trötta som när hon somnat igår. Hon tittade längtansfullt mot den varma kudden innan hon hävde upp sin tunga kropp och vaggade ut i köket.

Vatten filter kaffe. Kaffebryggaren gjorde som vanligt sina tafatta försök till kommunikation, men hon kunde inte tyda hans väsande, visste inte ens om hon orkade försöka längre. Hennes blick fastnade istället vid äppelträdets frusna fingrar.

Hon mindes sommarens vitrosa blommor och den stund av frid hon känt när hon suttit på gräsmattan under. Tittat på himmel mellan blommor och blad. Det var sådana stunder hon klarade sig genom vintern på. Hon hade vetat det redan i somras, och det var nog därför bilden fastnat så starkt inom henne. Hon blev glad. Varm.

Inombords.