Det går utför nu
Tiden börjar stanna
Sanden har snart runnit ur timglaset
Mänsklighetens historia
Människans tidsålder lider mot sitt slut

Överallt syns det
Maskiner går varje dag till jobbet

Tills de inte längre orkar
Då de läggs i arkivet
För att glömmas bort som
Det som ändå inte höll hela vägen

Hatet Blodet Våldet Kriget

Likt mörka skuggor
som fyller våra hjärtan

Men långt bort

Djupt därinne finns ändå
ett ljus tänt

Låt dem inte blåsa ut det
Låt dem inte gå före
Visa vägen
Trampa ner det som var ditt
Det du älskade och brydde dej om
Visa att du inte är som dem
Visa att du faktiskt bryr dej
Att inte alltid allt ditt eget måste gå först


Önskar du dej mer än bara lycka som du är?
Hatar du mer än
du någonsin kommer
älska?

Önskar du inte som jag
att världen vore ett samhälle där alla
kände sej välkomna
dög som de var
älskade varandra?

Du vet om inte du vill
så vill ingen annan heller


Önskar du inte som jag
att vi alla fick leva, älska fritt
under samma himmel med samma
villkor och förutsättningar?
Utan gråt
Svek Hat Svält
Ondska
Men med
Skratt Ömhet Glädje
Kärlek?

Önskar du inte som jag
Att Livet var någonting vi var stolta över?
Något för stort för att förstöra
Något för stort för att bryta ner i atomer
Något för stort för att värdesätta

Något att älska?