Jag är rädd för mig själv
nu
för jag gråter
utan att veta varför
och det hugger i hjärtat
det sliter och drar
och varför är jag jag?

Jag minns sommarnätterna
då
jag dansade på trottoaren
utan att se
allt som är svårt och hårt
jag bara strålade
och varför är jag inte kvar där?

Jag längtar efter livet
när
jag kan va den jag vill va
bara dansa och va glad
utan att veta och utan att se
bara få sväva i oändligheten
och varför kommer inte den tiden?