Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här är berättelsen om att ändra stil, och att då bli hatad av många, för att sedan få uppleva massor av kärlek och lycka och uppringa mycket hopp!


Hat, Lycka, Kärlek och hopp [Novell/Berättelse]

hon började en ny skola, hon var svartrockare, och hon älskade verkligen allt,
hon började i den här nya klassen, första året på Fordon,
första terminen var helt underbar, eller nästan hela i alla fall. mot slutet började allting brista,
För hon började byta stil. hon hade tröttnat på den där extremt svarta looken och all den där dystra musiken, hon kände verkligen för att pigga upp tillvaron lite mer,

så hön köpte sig ett vitt linne till att börja med, det var ju alltid en start så att säga,
hon gick till ett dansställe och hade kul med en av sina barndomskamrater.

men det var inte så populärt tydligen, Sportlovet kom, och hon började officiellt kalla sig för ravare, hon hade hoppar från den svarta metall kulturen till den otroligt färggranna betydligt livligare ravekulturen, och hon trivdes enormt,
men som sagt, det var inte direkt populärt hos en av hennes klasskamrater.
denna klasskamrat kom att kalla henne patetisk, copycat wannabee och hon visste inte allt,
dessutom valde denne klasskamrat att vända alla hon kunde emot henne, och hon lyckades förstås,
hon vart jätte deppig, hon som precis hade lyckats få tillbaka sitt självförtroende efter år av mobbning, men nej, det bröts ner lika fort.
hon var bräcklig.
hon började skolka från lektionerna, för att hon inte pallade att sitta i samma klassrum som den här klasskamraten, och hon sket i det mesta, hon pallade helt enkelt inte mer, så en dag fick hennes mentor nog och bad henne att gå till skolkuratorn, vilkey hon gjorde också.
När hon berättat vad som hänt för skolkuratorn och lättat sitt hjärta så tyckte kuratorn att detta var ett grovt fall av mobbning och det tyckte tydligen rektorn med, för när kuratorn änmält detta till antimobbningsgruppen som fanns på skolan, kallade rektorn in klasskamraten och tröck ner henne djupt i sina skor

hon fick senare höra att denne tjej som var så stark i vanliga fall, hade gått hem och gråtit efter det.

hon fick dåligt samvete för detta, men hon hade facktiskt inte haft nått annat val, det var ju tvunget att upphöra, för hon älskade ju programmet, och klasskamraten hade sagt att hon inte hade nått på linjen att göra, för att hon aldrig var där, men varför var hon egentligen aldrig där?

För att komma ikapp med studierna slutade det i alla fall med att hon fick hjälp av en + lärare som hade börjat, det var sällan hon var med resten av klassen vilket passade henne alldeles utmärkt. men hon tyckte inte heller riktigt om den här + läraren hon hade fått. han var velig och visste inte rikigt vad han höll på med, men det var tack vare honom som hon klarade av omprovet på el kursen.

sommarlovet kom i alla fall till sist! hon hade en barndomsvän i 3:an som tog studenten, och givetvis var hon med och firade detta.
Den sommaren kom hon att spendera mycket med en annan vän, som drog iväg henne på en fest uppe i stockholm, och det var egentligen inte meningen att de skulle ha gått. men det vart så i alla fall, sommarlovet tog i alla fall slut så småning om och hon kom besviken tillbaka till skolan och började 2:an, på personbilsteknik, hon hade sökt ner till Norrköping för att komma in på Kaross, men hade haft för dåligt med poäng, så hon tänkte att \"NEJ, nu måste jag stå ut med det här helvetet i 2 år till här\" men inte då.
1 månad in på terminen får hon ett samtal på sin mobil under en av rasterna,
-Vi har en plats att erbjuda dig på kaross om du vill ha den!

hon vart stum, hellt chockad! givetvis tackade hon ja till den platsen! vad skulle hon annars ha gjort? det var ju hennes dröm!
när hon lagt på så ringde hon genast upp sin mamma, hon kunde inte prata, hon grät av lycka!


idag, 1 år senare, har hon lagt det där bråket med den där klasskamraten bakom sig, hon vet inte vad klasskamraten tycker om henne ännu,
men hon själv, skulle kunna tänka sig att sluta fred, bara båda sa förlåt,
idag är hon stolt att hon trotsade och höll fast i och bestämde sig för att inte låta dem vinna,
för idag har hon skaffat sig en massa nya vänner, som bringar henne hopp och lycka, så som hon bringar dem hopp och lycka!
hon är stolt och självförtroendet är tillbaka starkare än någonsinn förut ^^




Prosa (Novell) av StompJossan
Läst 1028 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-21 20:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

StompJossan
StompJossan