varför känner jag i min kropp sådan oro

så nästan själen hoppar ur den

varför tillåter jag mig inte just nu

att vara bara med dig, älska

varför trycker det så i mitt bröst

precis som om en blomma vill slå ut

varför förminskar jag mig

gör mig fånig i mitt sätt att vara

just nu

varför sitter jag i badet och gråter

önskar mig bort från plågan som finns

varför ser jag inte klart och det som

uppenbart finns för mig, framför mig, omkring mig

jag ska ta den hjälp jag får med öppen famn

ta emot livet, leva det, aldrig mer förringa mig själv

varför

jo, för jag måste för att leva