när jag blivit så rädd för att ramla kär
så rädd för att alla bitarna av den här muren
jag byggt runt omkring mig ska trilla sönder

när jag blivit så rädd för att ramla kär
så rädd för att riva väggarna runt min värld
så kastar jag bort allt och alla (även han
som ville hålla min hand)
jag tar sönder allt jag ser
river alla murar som står i min väg
utom den som är precis framför näsan på mig


du ska veta
att när allt rasar omkring mig
är det inga bitar som faller på rätt plats
utan skärvor & hjärtslag
brukar flyga åt alla håll och kanter
lämna stora hål
hål som tagit tid att lappa ihop igen
och jag har fyllt alla hål med tomheten
för rädd för att känna
för rädd för att älska


när jag blivit så rädd
för att förlora pojken jag inte vågade släppa in
så rasar alla skyddsmurar
alla barriärer kring hjärtat brister
av paniken för att tappa bort
det bästa som hänt en idiot som mig


jag är;
kantstött,
nedtrampad, söndersliten
av honom.
han den där
som råkade fastna lite för länge
nånstans i murbruket
i den här muren som nu
ligger i bitar
framför
mina fötter


bakom trasiga murar hittar jag känslor
känslor jag inte kan kontrollera
känslor jag inte trodde jag kunde känna igen


min berlinmur har fallit
- det här är mitt 89:e

och om du vill
så får du gärna
komma över till den här sidan
om du vågar klättra över röran
av mitt söndriga liv
flagorna av minnen
ruinerna av misstag & fel

om du vill ha mig
så sitter jag här och väntar

och
oavsett vad
så kommer jag sitta kvar här
och hoppas på
att allt faller på rätt plats
den här gången