Med den vita kåpan blommig av svett
stod han där och mässade
av livets lust

han sjöng med sprucken röst sina sinnens
liderligt svämmande pris


Från kantorn hördes långa jämrande skrik
mellan ackorden, han spelade på
sitt väldiga instrument så tonerna ven

ett öronbedövande domedagsdån som
drev svalorna paniskt ur sina bon


Sprängande svullen i ansiktet vacklade han
till mitt i sitt heliga rus, snavade över
bibeln som han tappat och föll över dopkalken

vigvattnet sprutade över den knäande
församlingen där de genast brast i
komplett skenande hysteri