Hon ska börja en ny klass, hon känner ingen. Hon vill inte gå dit, vad har hon där att göra?

Hon är där nu. Vilken fängelse.
Va alla ser stora och skrämande ut usch.
Hon går in i sitt klassrum, alla strirra på henne.
En vänlig röst säger Hej kom in!
Hon smyger sig in, kan dom inte bara sluta stirra, när de är lektion så snackar alla vad som än hender men just nu när hon kommer in så msåte dom såklart vara intreserade och nyfikna! Hon vill bara skrika att dom ska kolla åt ett annat håll och sluta glo men hon får inte fram ett ord.
Den snälla rösten som är hennes nya fröken ber henne att sätta sig på en ledig stol. hon sätter sig på en tom stol längst in i ett hörn där hon kan få vara något ifred.

Hon ser och hör hur dom snackar och tittar. Det är som om hon har röster i sitt huvud hon vill bara att dom ska sluta!!
Dörren till klassrumet slängs upp och in kommer in en kille, han är söt. Han har bruna ögon, svart hår och vackra ljusrosa läppar och ljusbrun hy, han måste vara utlänsk.
-Förlåt att jag kommer försent. Flåsar han.
-Freddy för guds skull de är tredje gången denna vecka gå och sätt dej! Den snälla rösten blir ilsken och ond usch hon som värkade så trevlig.

Han lufsar mellan bänkarna är han påväg längstbak? till hennes bänk?
Då får han syn på henne hon kollar in i hans djupbruna ögon och han kollar in i hennes klarblåa och svartmålade ögon så kollar hon ner i bänken, tänk om han inte gillar emo tjejer? han kasnke rent utav hatar dom! då är hon nog illa ute!

Han sätter sig i bänken bredvi henne.
-Hej, jag heter Freddy. Han snackar me henne? vad ska hon säga??
-Öh hej...
-du måste vara den nya tjejen, vad heter du?
-ööh... jag...öö heter hanna.
-Fint säger han och ler. Hon känner hur hon blir illröd i ansiktet, vad fånig hon är!
-Lust att göra nått efter lunchen? säger han.
-öööööööö är de ända hon får fram.
-ööö jo visst de kan vi väll får hon fram tillslut.
-Kul, de är ärtsoppa idag, vi kan sticka och äta lunch på stan.
-mm okej. Hon känner att rodnaden börjar släppa. Hon kan knappt fatta, hon har redan en kompis i sin nya klass det ska bli kul att bäretta för mamma när hon kommer hem.

[lunch]

-Vart ska vi äta? Donken eller?
-Okej de låter bra. säger hon
-Vad ska du ha?
-ööh jag ska nog ta en....chees burgare, en coka cola och strips.
-Okej, jag ska ta en Big Mac med en stor coka cola och en stor strips.

- Mums va gott de är!
- Ah de är de väll säger hon lite uttråkad.
- Vad är det? är du ledsen?
- Nej de är jag inte de är bara de att....
- Att?
- Jag saknar mina kompisar, men skönt att nån ville bli kompis med mej i alla fall.
- Hehe, du såg ut att vara snäll, man ska aldrig dömma folk efter utseendet.
- Nej spec när man ser ut som jag...
- Nej men det var inet så jag menade! Förlåt om jag gjorde dej ledsen!
- Nej det gör inget. Men alla i den här klassen är ju så \"snobbiga\" dom värkar förackta mej?
- Ja dom gillar inte alls emo tjejer eller killar men jag bryr mej inte om de!
- Smart du är.
- Hehe... han kollar ner i bordet och blir lite småröd om kinderna.

[efter skolan]

- Mamma jag är hemma!

(ingen svarar)
Hon slänger sina kläder i hallen och går upp på sitt rum. Hon slänger igen dörren och sätter på \"My Chemical Romance\" på högsta volym på sterion.
Hon sätter på datorn för att kolla om Kasper som är hennes kille är inne men de var han inte.
Hennes mobil plingar till. Det är ett medelande från Kasper! Jippie! så hon har saknat honom!

Medelandet:

Hej hanna, de är Kabbe här.
Hur äre på de dära nya stället? Hoppas att de är bra.
Assow nu när vi bor så här långt ifrån varandra så tror jag inet att det kommer att funka, så jag tror det är slut nu.
Ledsen Hanna men det är best såhär.
Hejdå.

Hennes hjärta stannar till i en sekund eller så.
Dörren till hennes rum smälls upp med ett brak, man skulle kunna tro att dören gick sönder.

- Va fan ska det här föreställa?! Mamma skriker mer en vänligt
- Vad?! skriker hon tillbaka
- Sänk den dära jävla skitmusiken försöker sova!
- För de första:
DET ÄR INTE SKIT MUSIK
FÖR DET ANDRA HAR DU INGEN RÄTT ATT KLAMPA IN I MITT RUM
OCH FÖR DE TREDJE UUUUUUUUUUUUT!!!!!!!!!!!!!! hon puttar ut mamma ur sitt rum och smäller igen dörren och låser. Hon slänger sig ner på sängen och lägger ner huvudet i kudden. Hon gråter och gråter, tårarna vill aldrig ta slut.
Hon somnar tillslut. När hon vaknar är kl: 04:00
Hon märker att musiken har slutat spela, så ser hon att dörren står på glänt, pappa har lirkat upp dören och stängt av.

Hon smyger ut i hallen på övervåningen, hon kollar in i hennes lillebrors rum, han sover sött.
Hon smyger vidare till mammas och pappas rum, pappa han sover ha med, men mamma ligger inte i sängen.
Hon går ner för trappan och i soffan så ligger mamma och sover, hon har väll somnat ifrån nått tråkigt debat program som hon bara kollar på för att pappa ska tro att hon är intreserad av politik. Patetiskt.
Hon tar på sig sina skor och tare en tröja sedan så går hon ut.

Hon sätter sig på trappan utanför dörren, det är helt tyst inget hörs mer en några bilar långt borta på motorvägen. Hon tar fram sin mobil hon går in på adressbok och letar på Kasper sedan så trycker hon på radera. Nu är han raderad ur hennes mobil men inte ur hennes hjärta. Hur ska hon få bort honom därifrån?
Hon måste få låta tankarna flyga fritt så hon tar sin cyckel och sycklar iväg ner för vägen.
Hon kommer till en stor backa och från den ser man ett stort fält, hon cycklar dit. hons länger cyckeln i dikte och hoppar ut över feltet sedan så slänger hon sig ner på marken. Hon könner den kalla sommarbrisen mer kroppen och hon känner en svag luckt av rapps. Tänk att hon bott i Sthlm och nu var hon i Skåne.

När hon legat där ett tag så reser hon sig upp och går ut mot vägen, hon tar sin cyckel och börjar cyckla hem igen.
När hon kommer hem är kl: 05:38. Hon smyger upp på sitt rum och lägger sig ner i sängen men hon kan inte somna om, mend e gör hon i alla fall, hon smonar och drömmer om att allt var som vanligt, hon bodde i sthlm och hon var tillsamans med Kasper så börjar väckarklockan pipa och hon flyger upp ur sängen, ja hon blir så rädd att hon trillar ur sängen.
Pappa kommer instörtande.
- Gud vad händer här inne?!
- Inget bara jag som vart lite rädd för veckarklockan bara.
- gumma, gick de bra? pappa tar tag i hennes arm och försöker hjälpa henne upp.
- Ja de gick bra, släpp mej jag är inte handikappad jag ramlade ju bara ur sängen! fräser hon.
Pappa släpper henne och går ut ur rummet.
Hon lägger sig på golvet och snyftar hon börjar bli en hemsk mäniksa, hon är precis som fin fröken ena stunden är hon en ängel men om nått går mot så blir hon genom ond.
- PAPPA! Hon ropar efter honom hon reser sig upp från golvet och springer imot honom, han vänder sig om och hon omfamnar honom gråtande.
- Förlåt att jag skrek åt dej pappa! snyftar hon.
- Men lilla gumman da. Hon känner pappas varma kropp mot hennes hon känner att kärleken rusar i hela kroppen på henne. Hon släppar taget om honom och springer ner för trappan mot sin mamma och kramar om henne.
- Förlåt att jag vart så arg på dej igår!
- Nej gumman det är jag som ska säga förlåt. Mamma håller om henne hårt och hon känner ännu mer kärlek strömma igen hela henne. Hon släpper taget och och tar på sig sina skor och jacka och sticker till skolan glad och lycklig. Tänk att hon redan har en kompis, han kanske gillar henne, tänk om de blir dom? åååh hon blir så glad när hon tänker dom tankarna. När hon kommer in på skolgården så ser hon honom hon ropar men stannar mitt i meningen...han håller i en annan tjejs hand hennes hjärta stannar.
Freddy vänder sig om och ser henne men hon har redan vänt om och cycklat iväg.
- HANNA VÄNTA!
Hon hör honom ropa men hon tänker inte stanna hon bara cycklar och cycklar. till slut så stannar hon, hon har kommit till samma fält som där hon var igår. hon slänger cyckeln i diket och springer ut på fältet. Stora tjocka ovädersmoln drar in och det börjar regna. Där springer hon, ute på ett raps fält i regnet då hör hon ett muller och hon ser en blixt. Ja nu gäller de hon har inet längre.
Ingen Kille inga vänner allt är borta, men hon glömmer bort sina föreldrar. Hon tänker inte på dom alls.
- SNÄLLA TRÄFFA MEJ JAG VILL DÖ! hon skriker och skriker men hur mkt hon än skriker så slår det inte ner en blixt i henne. hon sjunker ner på marken och faller i gråt då så hör hon en röst hon ställer sig upp och då ser hon Freddy komma springande.
- Hanna Det är dej jag gillar! snälla kom hit! du kan få en blixt på dej!
Hon reser sig upp och börjar sprinag mot honom och hon tar tag i hans hand och då
PANG som från ingenstan så kommer det en blixt från himmlen och träffar dom båda.

Hon vaknar, hon liggar på ett sjukhus och bredvid henne så ligger Freddy, han sover.
Då ser hon mamma kommer springande och slänger sig på sängkanten
- ÅHH GUMMAN VAD VAR DET DÄR BRA FÖR! mamma gråter floder då så kommer hon ihåg hon har ju sina mamma, pappa och sin bror hon ska aldrig lämna dom.
- Hon kollar bort mot Freddys säng, där sitter hans föräldrar, han mamma håller om hans hand och hans pappa håller om Freddys mamma.

Hon sätter sig upp och kliver upp ur sängen, hon går bort mot Freddy han är lika vacker som vanligt men han ligger helt stilla. freddys mamma koller på henne.
Hon går fram till Freddy och hon faller ner på knä hon kan inte så gråten angriper hela hennes kropp.
- NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! DÖÖÖ INTE SNÄLLA!!!!!
- jag lovar dej... jag ska inte dö.
- FREDDY?!
- Klart det är jag min lilla ängel, nu har jag lovat dej att aldrig lämna dej men nu måste du lova mej en sak.
- Vadå för nått? snyftar hon fram.
- Du får aldrig lämna mej heller.

- Freddy.... jag lovar dej och jag kan lova dej en sak till som är helt san...
- Vad för nått?

- Jag Älskar Daij <3