idag satt jag och nickade och teg
vartenda ord du yttrade kändes som mitt eget

jag var så klok idag
så beläst
bevandrad och behövd

jag var osynligt synlig

egentligen motvikten mot tunga kunskaper
det lättvindiga mot det svårtolkade
jag var en liten nickedocka
tigande stel påmålad mun
som höll sig stum

men vad gör väl det
när allt du sa ändå var mina ord
då de hördes sägas genom mina öron

din intelligens den lägger jag an på
gör din närvaro till mitt varande

idag satt jag och teg och nickade
som antipoesin i dina händer