Tiden bär iväg med mig,
han har mig på sina axlar.

Det rytmiska skumpandet från hans steg märks,
men när jag ser tillbaka från det berget där vi kom
förvränger ljustets hastighet min syn.

Jag slumrar vid hans skuldra men ibland
vaknar jag upp i förskräckelse och tänker:
\'Herregud, jag kan ju inte somna nu.\'