Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

\"Prinsessan på Isberget\"


Jag famlar runt på darrande ben.
Jag lever i mörker, tål inte solens sken.
Fåglarnas sång svider i mitt sinne.
Allt detta för ett sorgset minne.

Under mig ser jag marken smälta.
Nu måste jag finna kraft, kan inte längre älta.
Men hur kan man glömma det som varit ens allt.
Sådan vill jag inte vara, det verkar så kallt.

Jag står på ett berg med smältande is.
Jag måste finna räddning på något vis.
Livet har varit orättvist, tur - något jag inte haft.
Men strävan efter lycka ger mej räddning, ger mej kraft.

Jag kravlade iväg, jag lyckades på något sätt.
Men ack, du ska veta, att det inte varit lätt.

Nu när isen smält, när det värsta är förbi.
Ska jag kämpa på nytt, för att jag ska bli vi.




Fri vers av MemoryLane
Läst 575 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-02-21 17:28



Bookmark and Share


  zallander
Härllig rimmande melankoli
2012-06-05
  > Nästa text
< Föregående

MemoryLane
MemoryLane