Där går hon... Hon som skär sig i armarna och berättar
snyfthistorier om hur jävla tragiskt hennes liv vart.
Säger hela tiden att hon snart tar livet av sig.
Som varje gång man ska hitta på något, inte vill va hemma, eftersom pappan är alkoholist. Det är vad hon säger iallafall. Egentligen, vill hon inte att någon ska se hur bra hon egentligen har det. Hur skyddat hon levt hela sitt liv.

Sen har vi den andra flickan... hon som ser ut som en i gänget och är alltid glad.
Hon som bara vill vara en i mängden. Som inte vill sticka ut. Som skyller alla blåmärken och sår på klumpighet. Som blir lättad när kompisarna skarattar åt hennes missöden. För de betyder att de inte vet.
Om den där pappan i som våldtar henne och mamman som slår henne för att hon tycker att dottern tar hennes man ifrån henne.