I.

Du var ung
du var vacker
långt blont hår
Alltid med en glim av bus i ögonvrån

Du var inlåst
på psykavdelning
jag fattade inte varför då

Du var vacker
du var ung
men du var sjuk
i själen


II.

Gud vad trist det var att vara inspärrad
dagen höjdpunkt var måltiderna
som bara gjorde att vi alla pyskofarmakaiproppande
patienter blev fetare

och så rökrummet förstås
den enda oasen som fanns
det var där allt hände
allt prat om hur vi egentligen mådde
som vi inte ville personalen skulle veta om

Där satt du och smidde planer
och lekte pyroman
med godispapper


III.

Vi busade en hel del
men mest du och en av
de yngre tjejerna

Jag minns den kvällen när jag hade fått
blåbärspaj som blivit över
men du och den andra tjejen nekades

En knepig personal som var rätt sadistisk
nekad er och du sa något om att han kunde
-Ta sin djävla paj och köra upp den i röven

Vi andra två skrattade hejdlös
personalen blev så arg
så de låste hela rökrummet

Men du och väninnan hejdade inte er
ni smygrökte inlåsta på toaletten istället


IV.

Du förändrades
blev mer och mer aggresiv
hade tvångstankar som jagade dig

En kväll hivade du bergsprängaren
mot personalen
men missade lyckligtvis ditt mål
i rökrummet

Någon dag efter det
flyttades du till specialen
på annan ort
du var så farlig
så de satte dig med dömda
våldsbrotslingar och pedofiler

Jag hörde ryktesvägen
att du hade gömt en yxa
inne på den avdelningen
som vi både hade befunnit oss på
och att du hade planer på att mörda personalen
det hade jag aldrig en aning om mens det hela pågick


V.

Minns den dagen de flyttade dig
till psykopat-avdelningen
Minns en av personalens utrop
-Den pojken finns det inget hopp om!

Jag minns min ilska och frustration
fan, du var ju bara nitton år ju
vad hade han för rätt att ge upp om dig
visserligen hade han rätt
men för mig som vän till dig var det tufft
att hör de sagda orden redan då


VI.

Minns våra telefonsamtal
när du satt där bland
alla psykopaterna
minns att du sa att alla slutade höra av sig då

Minns att du bara längade ut till friheten
och du kom ut efter något år igen
Men du skulle likförbannat avsluta ditt liv
senare på samma avdelning
bland de andra psykopaterna


VII.

Du kom ut
men blev aldrig mera dig själv igen
sjukdomen åt upp dig infrån
vi som kände dig visste att du
inte var sådan egentligen

Du blev någon annan
du blev så dödsjuk
och tvångstankarna
om att döda fångade dig

Jag saknade den du varit förut


VIII.


Du hade börjat bli friskare igen
men då fick läkaren värsta idiot-rycket
han skulle minska dina mediciner, hette det
och så var cirkusen igång igen
alla protesterade och sa att det aldrig skulle fungera
men de sänkte dina mediciner ändå
trots alla protester

Och du, du blev ett monster igen
du rymde från en avdelning
snodde en yxa och högg en femårig flicka i huvudet
tack och lov så överlevde hon

Men vi visste att du inte skulle kunna leva med vad du gjort sen


IX.

Media målade upp dig som värsta elakaste monstret
men vi som kände dig visste ju att det var sjukdomen
inte du som var monstret

Du hängdes ut hej friskt på löpsedlarna
men att det var läkaren som sänkt dina mediciner
och formade dig till ett monster igen
skrevs det föga om...

Du målades upp som ett monster
och kvävde dig bara någon vecka senare
på avdelningen som du så hett hade längtat ut ifrån
tidigare

du tog ditt liv där inne
Du dog som ett mediamonster

Men jag minns dig ännu som den vackra blonde pojke
som du var den allra första gången vi träffades
innan monstret hade ätit upp dig inifrån


X.

Den lila flickan som du högg i huvudet
frågade de vuxna vad som hände med mannen
som gjorde henne illa?svaret blev:
-Han orkade inte leva med sig själv längre
han tog livet av sig

Flickan funderade en stund och sa sedan:
-Visste han inte att doktorn plåstrade om mig
och att jag blev bra igen?!

(Nä det visste han nog inte, lilla unge
även om han vetat det
så hade han nog ändå tagit livet av sig)

Han kämpade mot sitt monster inom sig
i så många år och lyckade bemästra det
någorlunda, det vet vi som kände honom
och han kom alltid i kläm inom psykitrin,
alltid


Men han hade också alltid lovat sig själv att
den dagen han inte kunde stå emot längre
utan verkligen gjorde någon fysiskt illa
den dagen skule han ta död på sig själv

och det gjorde han också...