• - Vakna, älskling, jag ler åt din lugna gestalt, åt ditt sovande ansikte

Och stilla leende

• - Vakna, vakna, vakna nu älskling, jag fortsätter det bränner nu i min bröstkorg.

Ditt ansikte stannar lika stilla, rör sig inte.

• - Hallå kom igen, vakna, snälla sötnos vakna... VAKNA! Jag skriker nu
• - Vad håller du på med!? snälla vakna, vakna!

Du rör dig inte. Och blåsten och regnet dränker, sliter dina fjädrar bort från mig

• - Jenny, kom nu, vi måste gå, säger någon, en arm hakas fast under min, tvingar mig bort ifrån din sovande gestalt

• - Av jord är du kommen, Av jord ska du åter bli!

Och jag skriker genom tårarna

• - NEJ!!! VAKNA!!!, Min mun dryper av tårar nu, skräcken och rädslan fångar mig i sina armar och sönderslitande klor
• - NEJ! Snälla var tyst han kan inte svara om du talar samtidigt, fader,

Snälla tyst!, jag kan inte höra honom längre genom ditt sorl

Den vitklädde mannen bland alla oss svarta nickar åt andra män i svart och de börjar hissa ner dig, från himlen, begrava dig långt ifrån mig.

Nej LÅT HONOM VARA! Låt honom Morfar, Daniel, Pappa, Mamma, Min Syster & Bror VAKNAAA Stanna!!!, Lämna mig inte här, snyftar jag övergiven

Ensam kvar och kalla tårar kommer, navelsträngen klipps aldrig av och de faller över din sovande gestalt, Mitt hjärta brister och jag blöder över det stilla

så stilla och du rör aldrig en min, och jag snyftar

- Av jord är du kommer av jord ska du åter bli...

Prästen går och de två svarta männen går och jag, jag stannar där vid era fötter... för alltid