|
Det finns många stadier: låg, mellan, hög
Dö - fram och tillbaka
Idag
mitt i lunchen
rann det plötsligt bilder av
benmärg och blod mitt ibland oss
Jag tror bara det var jag som
såg
---
Den groteska nålen
de runtomkring
ville skaka av sig
den törstande,
den lilla
bredvid
\"kan inte någon ta ut henne, ut ur rummet\"
om.mina.händer.bara.hade.varit.tillräckligt.stora.mamma.
tillräckligt.stora.
skulle.jag.bära.oss.båda.två.in.i.himlen.
---
Kunde du inte bara dö
istället
istället för att dö
helatiden
fram och tillbaka
Fri vers
av
Rakel Lorner
Läst 1805 gånger
och
applåderad av 11 personer
Publicerad 2007-03-29 22:18
|
|
To
Ännu en gång. Riktigt bra text! Sen tidigare.. Applåder och bokmärkt!
2008-07-29
|
|
|
DÅRADSONS
sorlig vacker. Det var den här dikten. Jag gillar sättet du skriver.
riktigt bra!
2008-05-11
|
|
|
aol
du grep tag i min själ såstarka rader du bara är
2007-09-16
|
|
|
Anna Frölander
wow, det här gillade jag skarpt, det riktigt tar tag och vrider om, precis som bra poesi ska. Det finns en sådan tydlighet i orden, rakt på liksom, så här är det, så här var det, de där stunderna man var för liten för att egentligen förstå, fast man förstod, maktlösheten och hur lätt den tunna gränsen mellan liv och död blir rörlig, liksom svävande... Jag tycker hela dikten är wow, men känner ett extra wow över början som drar in en direkt.
2007-09-04
|
|
|
To
En känslofull text som är mycket läsvärd. Vacker, kärleksfull och smärsam!
2007-07-25
|
|
|
Матрёшa
ÅÅÅH! wow!! den här önskar jag att jag kunde bokämarka om o om igen..bara för att!!! underbart!
2007-05-06
|
|
|
Lena Renman
Hej
Mycket starkt och välfomulerat
Förstår att innehållet i smärtar dig mycket
Lena
2007-04-30
|
|
|
[ShadowWalker]
känslan av ovetskap att se den man älskar tyna bort är som ett hjärtplåster, rycks det hastigt stinger det till och visst gör det ont, men man kan leva med det, drar man sakta sakta, ångrar sig på hälften och börjar om gör det hela tiden ont.
Tänkvärt, svidande rivande, rå, närvarande nervande bra text!
Får mig att tänka på min pappas bortgång, så många gånger vi tänkte, nu händer det, så många gånger vi fått beskedet han lever inte länge nu, men det gjorde han, kanske mest på vilja, sen en dag ringde telefonen och plåstret var endast kvar som svidande röd hud med limrester av minnen kring dess kanter...
*bokmärker*
2007-04-01
|
|
|
Nästa text
Föregående
Rakel Lorner
|