egentligen vet jag inte
vilken del av dig som jag saknar
om det är
ditt oändliga intellekt
ditt sätt att se på mig
ditt sätt att få mig att känna
varje dag som en gåva
varje beröring som ett lyckorus
varje kyss som den första
hur du fick mig att skratta åt allt och inget
hur du fick mig att stråla som den starkaste stjärna
hur du fick mig att flyga, högre än fantasin

du sa;
\"du är min stjärna, den som lyser starkast
och jag hoppas att jag en dag får ta del av ditt starka sken igen\"

jag saknar det
och det är lögn att säga annat
jag saknar att vara din stjärna
du togs bort från mig alldeles för tidigt

men

jag måste ständigt påminna mig själv
om vad du gjort
hur du slog mig i bitar gång på gång
och hur jag själv försökte pussla ihop det som fannas kvar
hur du hela tiden visste vad du gjorde
och att det du gjorde sårade mig tills jag inte visste vem jag själv var

du dödade mig,
älskling - när du tog mitt liv.