Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Välklädda trasdocka

 

- Skitsnack! Kraxade ankan men vägrade att se stint i ögonen på den han anklagade

 

- Jaså till vilken del? Frågade den välklädda trasdockan

lik en den söndrig tvättbjörn i famnen på ett sovande barn

Och såg intresserat på honm, kanske kunde den här stumma, dumma ankan ge henne svaret på varför alla hatade henne så.

 

- ....... jag vet inte...., Svarade han nedstämt efter en stunds tystnad

med blicken ner på sin armlösa solgula kropp, Allt

 

Men riktade sedan blicken på den svarta stjärnlösa himlen

livrädd för att falla ifrån sin barnblå sommarhimmel.

Där ingen någonsin föll från sina luftbyggda plockepinnslott

 

Trasdockan följde med sina svartblå knappögon hans tysta blick

och log sedan med en tår i sitt garnnystade öga.

Fortsatte sedan att skoja och dra sina löjliga skämt,

i hopp om att tårarna inte skulle dra till sig den

plötsligt munlösa ankans uppmärksamhet.

Och han skulle märka att han nått hennes sårade öron.

 

Munnen knöt sig i magen och de väl dolt sorgsna ögonen

hakade krokar i mungiporna och tvingade

hennes meningslösa kopparmun att le utan

att egentligen längre finnas.

 

Men Det, skulle ingen någonsin få se så länge

ögonens blå dolde tårarna, så väl

 

(Tomelilla, 15/4 2007)




Prosa (Novell) av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 239 gånger
Publicerad 2007-04-03 19:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*