Välklädda trasdocka
- Skitsnack! Kraxade ankan men vägrade att se stint i ögonen på den han anklagade
- Jaså till vilken del? Frågade den välklädda trasdockan lik en den söndrig tvättbjörn i famnen på ett sovande barn Och såg intresserat på honm, kanske kunde den här stumma, dumma ankan ge henne svaret på varför alla hatade henne så.
- ....... jag vet inte...., Svarade han nedstämt efter en stunds tystnad med blicken ner på sin armlösa solgula kropp, Allt
Men riktade sedan blicken på den svarta stjärnlösa himlen livrädd för att falla ifrån sin barnblå sommarhimmel. Där ingen någonsin föll från sina luftbyggda plockepinnslott
Trasdockan följde med sina svartblå knappögon hans tysta blick och log sedan med en tår i sitt garnnystade öga. Fortsatte sedan att skoja och dra sina löjliga skämt, i hopp om att tårarna inte skulle dra till sig den plötsligt munlösa ankans uppmärksamhet. Och han skulle märka att han nått hennes sårade öron.
Munnen knöt sig i magen och de väl dolt sorgsna ögonen hakade krokar i mungiporna och tvingade hennes meningslösa kopparmun att le utan att egentligen längre finnas.
Men Det, skulle ingen någonsin få se så länge ögonens blå dolde tårarna, så väl
(Tomelilla, 15/4 2007)
Prosa
(Novell)
av
Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 239 gånger Publicerad 2007-04-03 19:38 |
Nästa text
Föregående Flickan*i*L*för*Lycka*
Senast publicerade
Assilumthings Barnlöshet En trogen psykopat Hamsterguld Dagens leende Vi blir inget Vanish Dömd till haven Se alla |