Nyfikenheten är kunskapens moder
och när man lär sig alltmer
så kommer insikten om
vad lite vi egentligen kan
och vi vinner ödmjukheten,
samt behåller nyfikenheten att lära.

  Den som tror sig veta allt    
har ofantligt mycket att lära 
och har tillika högmodets ok att bära
och det farligaste av allt,
att slaviskt följa den "rätta läran" 
utan att ifrågasätta tränger undan
nyfikenhetens drivkraft som ger
oss ny kunskap att med glädje bära.