jag står i en bar
med gamla vänner
de som tar min hand
de som köper min öl
och det känns som om jag har smutstvätt
istället för hud
jag ser bubblor klättra
glasets kant
och jag saknar tiden
då man rökte inne på krogar
jag ser
dessa vålnader stå utanför i blåsten
kupar sina krampande händer
och det känns som om jag aldrig lämnat
aldrig rört mig från denna plats
och efteråt sitter jag i bilen
och hon säger
att hon inte förstår varför jag ska sura
allt måste inte
betyda något
och hennes hand vilar på mitt lår
det är så många som vandrar
och vi bär alla våra kors
och hör fortfarande hånen
från de som kastar sten på oss
spottar på oss
men nu i efterhand
är det bara ekot
som får oss att gråta
aldrig de nya såren vi skär upp
när vi har tråkigt
och fransyskan med pitch black-håret
rycker i min tröja
och tittar oförstående på mig
jag försöker
slita mig loss
men hennes ögon får mig att svälja
och det gör ont
syret stryps
och hon bedjar nästan
på latin
\'quid Saulus inter prophetas?\'
jag förstår inte, säger jag
låt mig vara ifred
oh shit, det är breven
jag skriver
det är dikterna jag ristar in i ljumskarna
som visar mig vägen
som berättar för mig var jag är
och jag kan om du vill
bli full för din skull
men då tappar jag koncepten
jag tappar allt jag säger
mellan raderna och ljuden
allt försvinner
i ett vargleende
men för din skull
kan jag bli full
oh ja, jag kan bli så full
du skulle bara veta
och vi vet inte vilka vi är
och vi hatar de som definierar oss
och var, säg mig
var hittar vi oss själva om tio år
är det, säg mig
är det på parkbänkarna
eller i sängarna med de som fick bära oket
efter att de som vi älskat
lämnat oss
du hör hemma här
säger hon senare
ja mitt i natten
och knäpper upp min skjorta,
jag ligger på rygg
ser korparna sväva över himlen
likt svarta änglar
och fransyskans ord ekar i mitt huvud
jag önskar
jag önskar
att jag vore någon annan