Jag vet aldrig riktigt hur jag ska vara i din närhet. jag blir alltid nervös, mina händer blir varma hela min kropp blir varm. Det känns som om alla ser hur annorlunda jag tittar på dig. Mina ögon tittar med kärlek i blicken rakt in i dina, det finns inget som kan hindra min blick, den drars till dig så fort du kommer in i rummet.
Det svåraste är att jag är för feg för att berätta hur bra du får mig att må, hur uppskattad jag känner mig när jag är med dig och du får mig att se mig själv som en fin person, inte den onda och hemska person som jag själv ser.

Ibland undrar jag hur det skulle vara att berätta för dig att jag faktiskt tycker om dig och att jag vill vara med dig. Men tanken av att förlora dig i mitt liv gör mig rädd att berätta för dig. Jag hoppas att jag någon gång i mitt liv vågar berätta hur mycket jag tycker om dig utan att behöva vara rädd att förlora dig.