Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
historia om Maria, 15, vars liv förändras på några ögonblick, och om ett helt vidrigt mord.


Kvinnan utan ansikte Del 2

Det kunde inte vara sant. En kvinna, mördad, HÄR ?! tänkte Maria medans hon sprang tillbaka mot skolan. Aldrig hade hon skyndat sig så mycket för att komma till skolan. Hon sprang pch sprang i den rikting hon trodde var rätt, p.g.a alla flaskor m.m som lkåg sprida längs en ganska lätt slinga, som ledde tillbaka till skolan.
När hon kom till skolan sprang hon direkt till lärarummet och skrek:
- NÅGON HAR BLIVIT MÖRDAD I SKOGEN !! RING POLISEN FOOOORT !!!
De lärare som satt där in for upp
- Vad säger du unge ?! skrek en av tyska lärarna. Har någon blivit mördad ?!!
- JAAAA, RING DÅ FÖR HELVETE. FORT !! skrek Maria samtidigt som hon försökte hålla tillbka upprepade snyftningar, men det gick inte. tårarna forsade nerför hennes kinder. Det hon hade sätt fick henne att springa in på toaletten och det som hon ätit till frukost kom upp med en väldig fart. Utanför hörde hon en av lärarna skrika till personen i telefonen att en elev på skolan hade hittat en ansiktslös kropp i skogen i norra Örebro.
Efter några minuter kom ett helt kavalleri av polisbilar in mot skolan. De som stod utanför skolan blev jätteförvånade och såg ut som stora frågetecken.
Ur polisbilarna kom hundar, polisar, ALLT ! De sprang snabbt mot Skogen och några gick in i skolan. När de kom upp till lärarrummet frågade de efter eleven som hittat kroppen. Lärarna visade dem Maria, som fortfarande låg på alla fyra inne på toaletten.
En kvinnlig polis gav henne en filt och tog med henne bort från alla lärarna och alla nyfikna blickar. Hon tog med henne till ett tomt klassrum och där fick hon sitta, ända tills några män och kvinnor i kostym kom in.
-Hej Maria, vi är från Kriminal här i Örebro. kan du berätta för oss vad du såg ? sa en av männen i väldigt allvarlig ton. Han hade en liten mustach som
fladdrade när han pratade. Men hans ögon var allvarliga men ändå väldigt förstående.
Maria försökte pressa fram några ord.
-...De...det var... en kvinna, kanske runt 30, det gick inte att se för...
Hon kunde inte säga det.
-Försök.. vart såg du henne ? försökte mustach-gubben igen.
Allt det hemska.. ögonen utan ögonlock, munen utan läppar, näsan utan.. ja.. ingen näsa överhuvudtaget, bara ett stort vidrigt fruktansvärt hål.
-Maria, du måste försöka, vi måste få tag iden här mördaren. Ingen vet ju ifall han kommer att göra det igen. och då är det någon annan som hittar en kropp, och får gå igenom samma sak som du gör precis nu. Snälla.. så slipper någon annan utsättas för det här.
Maria satt knäpptyst och bara tänkte, tänkte, på atllt det hemska. Varför försöker dom hjälpa mig så mycket ? .. dom var inte där, dom såg inte....
- Maria, snälla du måste försöka. Jag vet att det är jätte svårt...sa gubben.
Jag var också med om något liknande när jag var ung, och jag ville inte prata med polisen. Mördaren gick fri och tog kål på 1 person till på samma sätt... tillade han tyst.
Maria tittade upp. Hon var tvungen att säga det. För alla andras skull...
- Jag sprang i skogen... för att.. komma bort från allt ... i skolan...
- Sprang, varför då ? Vad hade hänt i skolan ? sa en av kriminalarna.
-Det var några... som.. slet sönder mina..böcker..sa Maria.. hon svalde...
De... sa en massa saker, det har alltid gjort det, ända tills jag började tro på det... så jag sprang... och när jag kom till en sten såg jag blod på den.. och sen såg jag...det där...sa hon. Allt det där vidriga, tillade hon med avsmak.
-Vart var det här ? fortsatte poliserna...
- Jag är inte säker, sa Maria. Någonstans i skogen, kanske 2 kilometer in...
- Okej... så, tack Maria, vi vill bara säga att det här är väldigt uppskattat, sa mustach-gubben. Han och de andra poliserna gick ut.
När Maria kom ut efter flera minuter stod flera från hennes klass utanför. Hon förberedde sig på elaka kommentarer, men..
-Hitta du en DÖD tej i skogen ?! sa Marcus, en av de killarna som inte vart på henne fullt så mycket.
Maria svarade inte, hon ville inte talade om det... det var bara för hemskt, hon klarade inte av det...
- Näää ? herregud, det är ju värsta chocken för dig eller hur ? fortsatte Marcus. Maria tittade upp, chockad. Var det verkligen en i hennes klass som BRYDDE sig om henne ? det kunde inte vara sant. Hon kollade upp i Marcus ögon. Han var ändå rätt schyst, i jämnförelse med alla andra. Han hade inte slagit henne eller någonting, han hade bara skitit i henne.
Ryktet spreds. Maria i 8:an hade hittat tjejen i skogen som var på allas läppar, i alla tidningar, på nyheterna och allting. Flera stannade i korridoren och sa att de tyckte synd om henne för allt som hon hade sett. Maria bara stirrade på dem. ALDRIG hade hon vart med om någonting liknande. Folk BRYDDE sig verkligen.
Innan engelskan några dagar efter att polisen hittat kvinnan kom Sofia fram till Maria...
-Följer du med oss på en fika sen eller ?





Prosa (Novell) av laracroft
Läst 773 gånger
Utvald text
Publicerad 2007-04-18 16:53



Bookmark and Share


    zebrafisk
(bokmärkt) helt underbart spännande! skriv minst 7 delar till, snäääääälla!!! =D
2007-04-20

    ej medlem längre
den här var, om möjligt, ännu bättre än den förra.
2007-04-19
  > Nästa text
< Föregående

laracroft
laracroft