Igår den 17:e april, fick min mormor ett hemskt besked.
Hon har en tumör, och det är otroligt jobbigt.

Samtidigt är jag stört förälskad,
och dåren själv pratar inte ens med mig längre.

Och än en gång har jag fått tilbaka min Bulimi,
att varje gång tänka hur gott o mumsigt det är med mat o kakor.
älskar att glufsa i mig allt gott.
Men att äta tills man spyr är ändå inte männskligt..
(Maten känns som ett häjlp medel mot mitt matsug och deppressionen,
i själva verket är det mig själv jag skadar!)...
Det går verkligen inte att sluta! =(

Förstår du vad jag menar?..
Om inte, kan jag lova att.. Det är otroligt jobbigt!!

I need some help, please!!