jag lyssnar på någon annan
som klagar över
att åhnej jag har inget liv
allt är så värdelöst
mitt liv är så värdelöst
och herregud jag behöver ett liv
och jag vill säga att vet du inte
att det finns dom som faktiskt inte har något liv
på riktigt
och vet du inte
att dom klagar inte
för vet du
dom är tysta
men jag ler lite försiktigt
och hoppas vi aldrig mera ses
istället
och säger att jag måste nog gå
när jag egentligen flyr
bort från ditt klagande
och dina ord
jag vill fly in i någon annans famn
någon som känner mig
fast vi inte pratar
och någon som förstår mig
fast vi inte pratar
och bara stanna där och veta att det ordnar sig
fast den inte berättar
springa till en som kan fälla upp ett paraply
och hålla i det åt mig
som kan hämta lite solar borta på jordens tvillingplanet
till mig
levande solar
som värmer
som glittrar
som lyser
som fnittrar
istället för alla dom hära
papperssolarna
på väderleksidorna
i någon gammal grå
sommartidning
med trädgårdsmöbler
av plast
och leende damer i stora solhattar
som blänker i solljuset
och man kan ju nästan höra fågelkvittret
men det vi inte vet
är att bakom kameran står en människa
som skriker att dom ska le
och bakom damen
är det inte en riktig sommarvärld
för sånt finns inte i storstan
det är en studio
med lite plastblommor
och lite ditlagt gräs
så att det ser bra ut
och det som lyser
är inte en sol
det är en jättestor spotlight
som någon svärande tekniker
klistrade fast med skruvar
det är inte som det verkar vara
och skenet bedrar mig hela tiden
drar iväg
så det är mulet idag
men det är varmt ändå
väderleksraporten berättar
om nya solar på väg
och alla tror
att dom vet så himla bäst
alla säger olika saker för att informera mig
alla klagar över att dom inte har några liv
när dom faktiskt lever
till skillnad från vissa andra
som snart glöms bort
för att hjärtan går sönder
men solen stiger snart upp igen
och vet du inte
att vi lever nu och inte sen