Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kvinnan i mig.

Jag har sett att du har gett mig de där blickarna, de osynliga blickarna som bara jag känner.
Och ja, jag vet. Ny mascara varje dag. Men jag blir uppgraderad då. Jag blir stark på nytt.
Och jag vet att du inte tycker om när jag håller upp ena lillfingret. Och Ja, jag vet att jag har köpt alldeles för många klänningar.

Jag lägger ner flera tusen kronor på utseendet. Och det känns rätt. Fel? Ja, men det känns rätt.
klackskor i mängder och en garderob 20gånger20.

Mina behov ger sin glans. Mina behov visar jag väl.
Och jag vet vad du tycker.
Men vad gör det? Jag har mina rättigheter att vara kvinna. Att vara en töntig kvinna ibland. Som gråter för varje skavsår.
Och smörjer in sig på kvällarna, skriver dagbok.

Men du.
Jag är en kvinna, ta det som en man.




Fri vers av poemthing
Läst 249 gånger
Publicerad 2007-04-29 19:57



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Dagboken kan ibland fungera som en väldigt god vän eller i alla fall som en utloppsventil. Och ju mer man skriver desto klarare blir man och desto närmare känner man sig själv. F.ö. så är väl lite kvinnlig fägring inte alltid helt fel om man bara mår bra av det och gör det för sin egen skull?
2007-10-16
  > Nästa text
< Föregående

poemthing
poemthing