För evigt bunden till ångestens spröda lungor,
i en värld så tyst mellan det höga klockslaget.

Den vassa lögnen sprider falska ögonblick,
endast i sorgen kan närheten vara friad.

En saknad så stark att själva orden gråter,
en längtan så tung att bära att marken
blir till kvicksand under de tomma stegen.

Smärtan föder nya sår, dagar blir till år.
Under ledsna ögonlock rinner sanningen,
öppna armar kan rädda ditt rivna hjärta.

Mina handlingar gjorde min kärlek döv,
men jag glömmer dig aldrig min vän.