Ut mot staden, ner till de grå bakgatorna
Öppna sår på dina bröst
Lilla ängeln är röd
Säger inte något till någon ingen minns hennes röst
Lilla ängel
ser dig gå ner mot en av påle av blod
Låt de svinen tro och torka dina strumpbyxor
Hon säger inget nytt, hennes hår är täckt av jord
Det är en skändlighet att din lycka var en sådan bitter sak

Ser alla fönster skiner varmt och klart
Du springer och faller skälvande i hans armar
Gömmer dig i tystnaden, ingen förstår
kall och ensam kallar, och kallar
Gömmer dig i tystnad tills dina ögon kallnar

Alla finner sina anledningar till tro
Du väntar på den ruskiga gatan
Dom har blivit gamla, en tunn cigarett är din ända ro

Jag såg dig le vid en port
Vad får ut dig till den fördärvade gatan
Midnatt, söta ängeln sitter precis där som på kort
Svarta tårar när själen vill bli hörd
Jag gissar det finns en ondska i vår värld
Lilla ängeln säger inget mer
Hennes förakt har blivit till ett svärd
De som spottar och viskar är fler
Lilla ängeln kommer aldrig älska igen
En flicka grät vid floden en gång
Hon kommer aldrig älska dig igen