Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

53


Vargskinn och koögon



Kvinnan sågs klättra
uppför den djupa brunnen
när hon trodde ingen var där

sedan försvann hon
in i den mörka skogen

Sällan hade någon
fått lära känna henne

Det fanns något skyggt
över hennes väsen

samtidigt robust

Hon sökte spår
som skulle leda hem

Klädd i vargskinn
men ögonen var milda

Inte mer gåtfull än andra
men en gång hade universum
fallit in i henne

och hjärtat blottats


Fri vers av Rachel Roth
Läst 532 gånger
Publicerad 2007-05-13 22:26



Bookmark and Share

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Väldigt spännande, väcker intresse och tankar - din text är som en bottenlös brunn och jag vågar knappt kika ner för det finns så mycket under ytan och om jag börjar fundera på vad jag kan finns där om jag stannar kvar och tänker så förlorar jag mig. Samtidigt finns det en mildhet i uttrycket. Jag gillar hur stroferna inte självklart hakar i varandra utan är sina egna. Historien och länken dem emellan får jag väva själv. Särskilt bra är slutet och verserna innan:

Hon sökte spår
som skulle leda hem

Klädd i vargskinn
men ögonen var milda

Inte mer gåtfull än andra
men en gång hade universum
fallit in i henne

och hjärtat blottats
2007-05-14

  Åsa Gustavsson VIP
Precis som vem som helst, en riktig saga! Fint om en kvinnas sökande efter Något.
2007-05-14

  Per Rydberg
Jag fascineras av hur otroligt väl du lyckas fånga ett skeende i dess känslor. Medan händelsen är utklädd och inbäddad så framstår ändå det levande ögonblicket i all tänkbar tydlighet! Så bra att jag bokmärker!
2007-05-14

  noname_realmind
Minns inte denna från förr...
Den är jättefin! Väckande kontraster...
Och de sísta raderna, berör starkt...
man vill falla in där...

\"Inte mer gåtfull än andra
men en gång hade universum
fallit in i henne

och hjärtat blottats\"
2007-05-13
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth