Dimman ligger tät utanför fönsterblecket
Duvgrå, som blå ögon bakom tårar
Kylslagna armbågar vilar mot frostbitet stål

Om man inte kan sakna det man aldrig haft
Varför saknar jag då mina vingar så förtvivlat?

Du borde flyga söderut lilla fågel,
din röst blir spröd av kylan
Men väntar troget på din förlorade livspartner

Under snötäcket vilar snart våra tysta hjärtan
Sida vid sida, lilla fågel