hon såg sig själv skriva hans namn

i stort och smått över hela sin vägg

med blod

hon var naken

lägenhetens alla fönster stod vidöppna

trots att det var vinter

såren brände så

i hennes ilskna ledsamhet

rullade inte tårarna sakta nerför hennes kinder

de exploderade rakt ut i luften

han, man, en, den

som hon hatade sin hjärnas beslutsamhet

han ljög

hon inredde ett rum till honom inom sig

han ville inte flytta in

hon rev ut det

den vita väggen var mer röd än vit