jag hjärtar dig
på avstånd
som jag gjorde
när vi var mindre

vi brukade sitta
på sängen
&titta in i väggen

jag brukade leta
din hand i smyg
(men aldrig riktigt våga röra)

du brukade låtsas
att du ingenting märkte
men du rodnade
&dina kinder hettade

jag var tolv år
första gången
vi satt på min säng
(tillsammans)

när vi nu sitter på min säng
sju år senare
inser jag att alla dessa
upplevelser tillsammans
som är historier
i vår historia
är det som blev vi

&om jag kunde
skulle jag berätta den
i alla möjliga färger
&på kärlekens
alla olika språk
(jojagog älolsoskokaror dodigog)

jag skulle måla en tavla
&hänga upp
på himlavalvet

&jag berättar det för dig
men du säger
att du har en annan
&att VI
nu bara är
du och jag

så jag börjar skrika
&gråta sådär barnsligt
som jag bara gör
inför dig
när du sårar mig
som bara du kan

jag som alltid tyckt
att vi var gjorda för varandra

du låter mig skrika
&gråta
utan att möta min blick

&på en minut kan självklarheter
försvinna
&bara bli till minnen

jag sträcker mig
efter lampan
&tänder av rädslan

sväljer alla skrik
&ber dig slicka bort
mina tårar

för jag tänker att om
jag sitter alldeles stilla
med dina armar
om min hals
om jag inte rör mig
kommer ingenting
någonsin att förändras