Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Denna dikt är skriven av en kollega i ständig exil, publicerar den då han aldrig själv kan framträda här.


Tvångströjan


Livet är en tvångströja
som oavlåtligt snörs hårdare åt
i ett slags sadistiskt skruvstäd av pina
som oavlåtligt stegras och blir värre med åren
i ett slags Självplågarens Paradis.
Den som njuter av livet är en självplågare
medan alla realister blott kan finna lidande,
lidande och åter lidande så länge de lever,
ty verkligheten är aldrig vacker.
Livets glädjeämnen och skönhetsämnen
är begränsade till blixtögonblick av oaser,
som drömögonblick som omedelbart tar slut
och går över i den vanliga mörka natten igen,
som alltid dominerar och aldrig tar slut.
Nej, jag älskar inte livet,
detta mardrömsfängelse av plågor,
denna oändlighet av uselhet och låghet,
fulhet och ondska, grymhet och förtryck,
där det minst onda av allt
paradoxalt nog är just det oändliga lidandet,
som är det enda som håller livet i gång.




Fri vers av Aurelio
Läst 237 gånger
Publicerad 2007-05-20 11:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aurelio
Aurelio