sniglar ser inga fel
i att ta föda från barnens tomma fat ibland
du vet, du är hel
men inga skal kan skydda från näbbens tand

vingarna som lämnar en skugga över marken
i en fart du inte kan uppskatta eller ens förstå
du är inte snabb nog du kommer att dö
du har alltid sagt att du inte är rädd men nu kommer du dö

vi finns ibland stenar
skydd under marken
göm dig bland gruskorn när klorna slår ner
känner du skadan
spetsad av rovdjur
dö för att skydda oss lämna ett frö
av hopp till andra dömda



en silhuett i fjärran och du är bara borta
långsamt blir den mindre och vi kryper fram
myrorna tar efterlämningarna