Jag fann ditt hjärta i slutet av september

Det låg där i fukten bland löven

Jag var rätt så vilsen

Ditt hjärta lyste så skimrande rött

En skugga föll över det då jag lyfte upp det i min hand

Men i mörkret från min själ lyste hjärtat ännu starkare

Hur kunde du tro att jag någonsin skulle kunna släppa det?

Jag fann ett borttappat hjärta bland fukt och löv

Och jag kände att det var lika vilset som jag

Så jag tog det hjärtat till mig

Jag lyssnade på det hjärtats slag

Och plötsligt slog våra hjärtan på samma revens

Och jag kunde inte skilja mitt hjärtas slag från ditt hjärtas slag

Jag fann din själ en gryning i juni

Din kropp var fuktig av lustans dagg

Och jag följde den själen

För mig fanns ingen annan mening än att följa

Så jag lät den själen föra mig in sommaren

Och det var så som jag aldrig sett en sommar

Och där vid skymningen en kväll i juni vaknade jag

Och jag svor på att stanna kvar

Ditt hjärta var en kompass

Din själ var en karta

Och vårat liv våra världar var landskap

Och vi gjorde våra liv till en gemensam resa

Och då och då tog jag fram det där hjärtat som jag funnit

Jag lät det lysa i min hand

Och då skuggan av mig föll över min hand lyste ditt hjärta starkare

Jag försökte hålla det torrt och rent från fuktiga löv i september

Min egen vilsenhet skulle inte få mig att tappa detta hjärta

Hur vilsen jag än skulle bli skulle jag se till att hjärtat inte var vilset

I skuggan från mig lyser det hjärtat i min hand, där ska det känna sig hemma