Liten Vilsen vandrar runt i tvivel
Släpar fötterna efter sig i livet
Suckar uppgivet o flyter bort i drömmar
Söker flykt med huvudet bland molnen
Önskar att hon var en av dem som ville vara med
Men hon saknar förmåga
Lättare att bara iaktta på håll
Sitta i ett hörn o vara på sin vakt
Blygsamt leende springer över hennes läppar då o då
Men hennes ögon vakar över skuggorna i fjärran
Själen är vilsen
Övergiven och bränd
Hjärtat är så skört så skyggt så ömt
Med ett skal av ädlaste titan
För brända barn skyr elden, dom aktar sig för den
O springer efter vatten, innan lågan ens har blivit tänd
Hon sökte efter botten men fann sitt hjärtas vän
O ökade på stegen, med sina tvekande små ben
För hon visste har man nån bredvid sig, finns en risk att lämnas kvar
Att skänker man sitt hjärta kan det hända, att hjärtat går i kras
Men varför ska hon gråta, över svek som var igår?
Säg varför ska hon ängslas,
för en framtid
där ingen lämnat spår?
Liten Vilsen vandrar fram i längtan
Med försiktiga små steg
Släpar fötterna efter sig i livet