Med rötter djupt ner i myllan
står den stolt
sträcker sig upp mot solen
den blå himlen och alla
väder

dricker svalkan
djupt där nere

fångar ljuset från
högt där uppe

När tusen år passerat
spirar tusen nya
vidsträckta skogar leker
brus med vinden

lockar älvor ut ur dimman
ut i gläntan
som en evig hyllning till
blotta varat