Fötter lättar från marken och springer fram i daggvått gräs.
Buskar flyger lätt undan av händer som famlar och ramlar ner på knä.
Skratt av älvors dumma förstånd, inget är så underbart som det.
Jag ska sätta på mig mina vingar och bli som dem.
Mina älvor, feér och andra små troll, bara för skojj.
Ta min hand och lägg mig ner.
Jag ska sova här, nära er.
Mjuka dunsar, som lätta moln, lägger de sig ner.
Det är bara vi som vet att vi ligger här.
Bland små och stora blad, bland hundartals tjocka träd, ska livet sövas för en timme eller två.
Vingar ska vila och tankar ska drömmas bort.
Det är denna värld som jag vill undersöka, leva och se.
Det kan väl inte vara fel?