hoppet att växa samman under en himmel
känns ibland svagt och avlägset
men min tro är hos dig
om oss på samma gyllene strand

jag vet inte längre om jag är svart eller vit
men när vi längtar så vi brister
jag tror vi är enade
i en och samma tanke

jag lånar dig mina ögon
så du ser landskapens stilla skönhet
sköljer bort all kvicksand
som dränker ödets vackraste saga

av kärlek du får alla timmar som finns
jag säljer min själ och lägger månen i din hand
bland trädens sus vi skall åter stå
då som ett verklighetens namn

ge aldrig upp drömmen min älskade
ty jag viker inte från din sida
du kan kväva vårt liv med tystnaden
viskningar ekar högt i nattens famn