det är inte ett moln på himlen, solen börjar gå ner.
klockan är tio över fyra.
en man går över gräset, men en kamera och en penna i handen.
han tittar sig omkring. hans blick fastnar på ett träd. han går fram till trädet och tar en bild av stammen. Han skriver med pennan på sin arm. han fortsätter gå över gräset. när han kommer till sanden tar han upp ett sandkorn och väger det i handen. sedan lägger han det i fickan. Han går ut på bryggan och tittar i vattnet. han vänder sig om och tittar på sanden och gräset. han tar en bild på en fågel. och en sten. och en spindel. sedan vänder han sig mot vattnet igen. han skrapar loss en bit av bryggan, och lägger den i fickan. sedan går han till en roddbåt, löser upp knutarna och ror ut på sjön. i båten ligger det en död skalbagge och lite sjögräs. där glittrar också fiskfjäll. han kastar ut kameran i vattnet. han ror tillbaka och binder fast båten igen. den lilla biten av bryggan sätter han tillbaka. sandkornet sätter han tillbaka där han fann det. På armen skriver han \"Ingenting är som förut\".
han går tillbaka över gräset. han har inte lämnat några spår efter sig. men minnena, bilderna, av hur den lilla stenen och spindeln och stammen såg ut just då, finns inte kvar.
Inget är som förut.