Knoppen
täckt av kvällsdagg
fastare
av läppar
som öppnar 
kronbladens
glans

att långsamt
undersöka
dela
spela
fördjupa
sig i
ger tunga
bekräftelse och
liv
jag känner
inträngande

i djupet
är blomman
köttätande
med en värme 
och kraft som
aldrig släpper taget

Och man dör
lycklig
och skälvande
tillsammans
och
alla
nerver
klättrar på ytan
av din hud

Jag kan inte låta bli
att reta dem
ytterligare
innan vi faller
på nytt
i
blomsterbädden