jag bor bland skuggorna på theo\'s café
jag är lite som dom
dom är lite som jag
och mer och mera så
för varje dag som går

jag går dit för skönheten i
idioter och hjältars evinnerliga kamp
med sig själva
och med varann

i en estetiskt korrekt
dionysisk dekadens

här finner jag mig själv
bland skärvor och glas
i ett pussel som aldrig blir klart

för har din skugga väl en gång
sett livets poesi
kommer den aldrig
någonsin
tillbaks