Unga vilsna själar sveper förbi den iskalla nattens mörker

dom vill men kan inte gråta

det livslånga sökandet har satt sina spår i deras sorgliga själar

den en gångs så starka längtan

har ersatts med hat

hat som har växt sig så starkt att ingen vill stå i deras väg

ensamma och olyckliga, förvirrade och sköra

sveper dom förbi

natt efter natt

deras känslor har upphört

och det gör det lättare för dem att existera

dom livnär sig på vårat hat

och besöker oss i våra drömmar

man kan höra dem i vinden som viner utanför våra fönster

om vi bara kunde se dom

så kanske.. kanske

vi hade kunnat visa dem vägen hem

men så förblir dom endast

vilsna själar