Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ögonen - Kapitel 5 redigerad

Ny förmiddag.
Samtalet med Sanjib gick väl.
Många minnen kom tillbaka under samtalet.
Efter en lång förklaring så accepterade Sanjib planen, till en del, kom med förslag, många var i efterhand inte förslag utan nödvändiga ändringar. Hasse hade fått lova att vänta med mer till Sanjib kommit på plats.
Som Sanjib sa:
" En del saker kan du inte helt enkelt se, det måste jag se åt dig, vänta på min ankomst."

Så Hasse hade fått en hel lista på saker att handla, prydligt tillagda på den redan innan långa listan.
Beställt flyg åt Sanjib, skickat all information med bud till Sanjib.
En massa praktiska detaljer lösta.
Det blev en sen natt.

Ögonen.
"Ni frestar på mig, vänta bara.. snart..."
Han svor inom sig.

Han hörde motorljud ute på vägen upp till sin stuga.
Vem var på väg?
Lite sömndrucken var han än.
Van att vakna av sig själv när det passade honom.
Listan..
"Ja, just det.. leverans.."
Han kom på sig själv, han hade beställt saker de senaste dagarna.

Sanne såg på listan med körorder.

Hon måste ha kommit rätt, såg mot en uppfart till en avsides stuga. Lite udda är den allt. Några uthus, en carport med vint tak och under det står en gammal Landrover. Den måste de yngre offroad-tokiga killarna i byn kastat hungriga blickar på, hon hade sett ett helt gäng med terränggående bilar nere vid lanthandeln hon passerade på vägen hit.
När hon närmade sig huset såg hon en man kliva ut från verandan. Han såg ut att vara några och fyrtio, fulsnygg, lite kantigt ansikte, grovjobbare kanske, medel längd, stadigt byggd. Grova händer. Brunt stripigt hår med grå stråk. Slätrakad med grå ögon

Hasse tog emot paketen från tjejen som lite flirtigt frågade vad hon fick för presenterna som hon hade med sig till honom.
Hon presenterade sig som Sanne, danska i förskingring som hon sa.
Han log åt tjejen och kollade av paketen innan han skrev på kvittot.
”Intressant”, tänkte Hasse. Ännu ett frågetecken.
Hon var nyfiken på alla saker han beställt, visserligen van vid de mest udda leveranser, men Hasse, kanske det var han som påverkade henne med.
Han hade gjort något han inte brukar, frågat om hon ville ha en fika, en möjlig invit till annat än drickbart, men det hade varit Te, inga närmanden.
Inte det minsta. Det var nästan så att Sanne svor och undrade om hon tappat greppet. Lite besviket hade hon konstaterat att Hasse inte gjort något som hon var van att killar brukade göra. Hon, tjejen som ägde på baren eller vart hon än kom med sina väninnor, väl medveten om sina företräden. Äkta, naturlig, inga tillsatser. Det behövdes inte mer än det hon redan hade, något hon redan upptäckt i unga år.

Han hade bett henne hjälpa honom skaffa några saker eftersom hennes runda passerade en del ställen som han slapp besöka i så fall och hon verkade bara glad för att få komma tillbaka igen.
Sanne kikade på listan, udda saker och han hade skickat med henne ett kuvert med pengar. En del saker var förbeställda så detta blev en givande tripp för Sanne, på fler sätt än ett. Den killen var helt klart en utmaning.
Men Sanne kunde inte förstå varför han utmanade henne, han hade ju inte gjort något närmande, vart det egentligen det hon blev utmanad av?
Hon visste inom sig att Hasse var värd att träffa fler gånger.
Sanne hade iaktagit honom i smyg medan de drack te och småpratade, lite reserverad men en rak, varm blick. Hon hade varit glad att han var på gott humör, nästan lite lekfull, de ögonen kunde nog vara bra grymma om man var ovän. Hon kände sig lite varm, mer påverkad än hon ville medge för sig själv.

Han stod på verandan, betraktade hur Budbilen rullade iväg.
Sanne hade varit en frisk fläkt, en överaskning. Han hoppades att det förtroende han lagt på henne, ärenden hon lovat göra åt honom, att det skulle betala av sig. Det var lite som saker började falla på plats. Sanne, Sanjib och Hasse.
Med ett leende såg han det ironiska.. Något från det förgångna.. Sanjib.. Något nytt.. Sanne? Kanske.. hon verkade lovande.. och, erkände han för sig själv, attraktiv som få han mött. Frågan är, hur han hade reagerat ute, på annan plats. Det visste han inte.

Sanjib skulle komma inom kort, han hade bokat den snabbaste rutt han bara kunnat.
Sanne, så snart hon hade allt fixat.
Som av en slump skulle hon ha semester om ett par dagar och hade inte planerat något eftersom hon hade kickat ut sin sambo några dagar sen.
Kickat var ett snällt uttryck med tanke på vad som hänt men han hade ju fått skylla sig själv. Sanne hade berättat i förbigående hur hon kommit hem oväntat tidigt eftersom den gamla budbilen hade rasat inte långt hemifrån och hittat sitt ex i säng med några lekkamrater, mer än så hade hon inte sagt, utom att sambon fick ge sig av snabbt. En het tjej med andra ord trots den svala fräscha ytan.

Ögonen.
Han vände på sig.
Han kände dem återigen.
Obehagliga.
Kalla.
Som om de mätte upp honom.
Hur många tuggor krävdes det.
Hasse rös till.
Han visste, Bara Sanjib kom och Sanne gjorde det hon lovat.
Snart skulle Ögonen få annat att se.
Kanske.
Nya tankar.


Nästa samtal väntade.
Han såg på listan.
Hasse skulle logga in på nätet och beställa några saker till.
Han hoppades att Sanne skulle hinna med ärendena hon åtagit sig.
Vem hade föreslagit vem hade han svårt att fatta, det hade mer kommit av sig självt medan de fikade. Sen var frågan, var det för sakerna han behövde eller var det nya behov han fått?




Prosa av Nikolai Jungsin VIP
Läst 400 gånger
Publicerad 2007-06-26 18:30

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Anna Nickolausson
den flyter fortfarande bra skapar mer frågor gör en mer och mer nyfiken om hur den fortsätter, du kan ju det här med skriva novell
2007-07-19

Vilsen Annette-hittar vägen
Läser och läser...
Spännande!
2007-07-14

Nikolai Jungsin VIP
Omstuvat med delar från tidigare kapitel.
Hoppas det blir bättre nu.
2007-07-12

  *Zenobia*
vad månde bliva av denna historia.. ?
2007-07-01

Havsjungfrun
Jag tycker att detta kapitel var det mest intressan ta hittils..=)..
mycket bra!..applåd!
2007-06-27

arborelius
Det här kapitlet känns helt annorlunda gentemot de föregående. Det är mer ihopklumpat, inte lika \"mystiskt\" och fullt med detaljer. På ett par ställen så är det upprepningar som stör mej. Jag får intrycket av att du har tröttnat på storyn, på hela grejen, och försökt få ihop ett kapitel som du egentligen inte har lust att skriva. Kanske är det det som gör att det här inte är lika bra som föregångarna?
2007-06-26

Anna Nickolausson
nya saker mer att klura på nästa kapitell ska bli intressant
2007-06-26





  < Nästa text
< Föregående