Varje morgon brukade jag vakna av
Hej hej Monika
Från min mobiltelefon
(Det är faktiskt en riktigt bra melodi)
Det var något du sa
Som alltid fick mig att le
(men jag minns faktiskt inte
ett enda ord av vad det var)

Varje natt brukade jag vakna av
Stenar mot fönstret
(och alla frågar hur fönstret gick sönder)
På något sätt fick du alltid ner mig
till bakgårdens grus

du brukade smeka mitt hjärta
genom att viska i mitt öra
binda ihop våra händer
med silvertejp
”Vi är som ett pussel,
vi hör ihop”

vi kysste samman
Vår egen bakgårdsfilosofi