Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett par läppar

Jag är ett par läppar. Röda pulserande läppar, dina läppar. Plutande läppar. Det är över mig som du spiller dina ord. Bortslösade, slösaktiga ord. Eller insmickrande, förförande, varma och sensuella. Ord. Du formulerar dem, men jag formar dem. Och jag kan dra ihop mig till ett streck. Vägra låta ett enda ord sippra förbi.

Jag är dina läppar. När du låtit ögonen tala istället för mig. När du bara låtit mig sakta öppnas lite på glänt. När vi tillsammans inväntar närmandet av ett par andra läppar. Det är då jag hinner först. Med att känna. Det är jag som först känner vibrationerna. Som suktar. Som fuktas. Som vill ha mig. Det är jag som känner de elektriska stötarna innan vi ens stött i varandra. Du försöker bita i mig för att hålla mig kvar. Men det är redan försent. Jag vill och jag vet att du vill, fast du tvekar. Det är jag som först känner den mjuka hungern när två läppar möts. Jag brukar låta dig vänta en sekund. Så att jag får njuta lite själv. Det är jag som ivrigt känner mig fram, som låtar kyssen fortsätta. Som låter mig öppnas och släppa in allt som vi väntat på. Som jag vet att du vill ha. Det är jag som till slut ätit mig mätt och långsamt drar mig tillbaka. Darrandes.

Det är jag som håller kvar minnet längst när du går din väg. Det är jag som blir sönderbiten när du tänker för länge. Tänk inte för mycket. Låt mig vara där. Finnas där. Följ mig. Låt mig möta dem du längtar efter.




Prosa (Novell) av Linen
Läst 388 gånger och applåderad av 1 personer
Utvald text
Publicerad 2007-07-01 20:41



Bookmark and Share


  Linen
Jag håller med, det blir lite ändringar! Tack!
2007-08-12
  > Nästa text
< Föregående

Linen
Linen