Jag äter pasta med falafel och grönsaker. Dricker vatten till. Och jag betraktar omgivningen, som alltid. Människorna. Snett till höger om mig sitter en tjej och en kille. Jag gissar att de är sjutton eller arton. De är påklädda av bred tv-reklam och sitter på ett nervöst inövat sätt, som vid en audition. Ibland säger killen någonting, ibland säger tjejen någonting. Deras meningar verkar inte skapa en dialog, utan två monologer. Och båda ser sig ofta om i lokalen, som för att hitta en publik och en sufflör. På bordet emellan dem finns hopplösa hinder byggda av avancerade förväntningar. Jag får lust att ropa bryt men avstår.