det regnar nu
och på gatan utanför mitt fönster
ser man himlen som vi tappade

ingen verkar veta
varför molnen blev så tunga ikväll

och på väggarna sitter blomstertapeten kvar
det vill liksom inte vissna
och även om jag täcker över
så vet man att det växer där bakom


jag ligger gömd under stjärntak
med slutna ögon
och kan inte sluta tänka på
sommaren som inte kom


samtidigt står han
i en värld av flyttlådor och
kastar pepparkakshjärtan mot gruset
i hopp om att få önska
en hand i sin igen